Vissa saker är bara förutbestämda att ske och när energierna samverkar så händer det. Jag vill dela med mig av det första dödsfall jag var med om för många år sedan…Jag jobbade extra på ett – som det hette då – ålderdomshem, totalt oerfaren. Jag blev tillfrågad om jag kunde sitta vak i väntan på ordinarie personal. Visst ,det var ok för min del. Jag kommer in i rummet och ser en gammal man jag känner igen sen tidigare, han var född i skärgården och var fiskare, vi kan kalla honom Putte, ligga i sin säng i väntan på döden som inte var långt borta. ” Men Putte, är det du som ligger här säger jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig då Putte inte är kontaktbar längre, men jag hade för mig att det sista som lämnar människan är hörseln…så jag börjar sjunga…”så länge skutan kan gå”…”vem kan segla förutan vind” mm

Efter en stund ser jag att det rinner en tår utmed Puttes kind – ovan som jag är vid situationen så säger jag ”sjunger jag så dåligt så du gråter” och försöker skämta lite valhänt. Jag märker att Puttes andning blir långsammare och kallar på sköterskan som säger att det snart är över. Jag sitter ensam kvar hos Putte och säger till honom…” Ser du Putte hur solen går upp vid horisonten, det är dags att ta ekan och vittja näten. Ro mot den uppgående solen, det är ok att släppa taget och resa vidare” Puttes ansikte slätas ut och jag tycker att ett litet leende dröjer sig kvar när han tar sitt sista andetag. Ibland kan döden vara vacker när den kommer i soluppgången